Månadsarkiv: januari 2011

Sommarkatter- en seglivad myt

Jag blir så trött på allt snack om dessa sommarkatter som ska vara anledningen till att vi har över 100.000 hemlösa/förvildade katter i Sverige.

Fenomenet sommarkatter existerar säkert men inte alls i så stor utsträckning som sägs. Allvarligt, kan det finnas så många människor i Sverige som saknar sådan sympati för djur att de skaffar dem över sommaren och sedan lämnar den lilla katten att dö? Nja lite bättre djurhållning har vi faktiskt. Det förekommer säkert men långt långt ifrån den största anledningen till alla lösspringande katter.Vi har lika stort problem med katter året om.

Anledningen till att myten fortsätter skulle kunna bero på att vi svenskar har så otroligt svårt att ta till oss och erkänna att vi är dåliga på att ta hand om våra djur- jag menar, katten får ju gå fritt ute precis som den är skapt till, eller att det är onaturligt att kastrera katter, är mångas åsikter. Det passar heller inte in i bilden av oss svenskar som är sådanna friluftsmänniskor och djurvänner, att vi är orsaken till att så många katter lever utan hem.

Katter finns ej naturligt i vår fauna, vill jag poängtera.

Jag önskar att vi alla kunde ta klivet från vår bild av elaka barnfamiljer som lämnar den lilla katten vind för våg när hösten kommer, och istället förstå att problemet ligger i att våra utekatter inte är kastrerade och id-märkta. Det är där problemet ligger. Vistte ni också att p-piller ej är någon garanti för att det inte blir kattungar? Det enda p-piller hos katt gör är att katten ej löper, men blir katten betäckt så kan det bli kattungar ändå.

Så anledninge till att så många katter far illa är just att så otroligt många kattungar föds ute och sedan blir ivägjagade av mamma och blir förvildade, eller att utekatter blir ivägjagade av andra katter. De får i sin tur kattungar och sen är det igång. En honkatt kan ge liv åt över 100 kattungar under sitt liv. Kanske hälften av dem blir honor som i sin tur ger liv åt 100-150 kattungar, ja ni förstår. Så många nya hem finns det inte åt dessa stackars kattungar i Sverige. Antingen så avlivas de, ges bort eller blir hemlösa, en liten del av de hemlösa fyller våra ketthem. Skulle vi ge hem åt alla hemlösa ktter så skulle det behövas över 2000 katthem.

Det är inte heller så att kattmamman kommer hem med sina ungar utan många kullar föds och växer upp ute. Jag har sett många kullar som föds ute där ägaren lokaliserats och sedan nte alls trott att mamman födde ungar ute. Så det är omöjligt för en kattägare av en fertil honkatt att påstå att hon ej föder upp kattungar ute.

Det är inte heller bara honkatternas ägare som bär ansvar, jag menar, det behövs ju en hane för att det ska bli kattungar också.

Har du en okastrerad utekatt så ta ditt ansvar som kattägare och kastrera din katt, du gör inte bara din egen katt en tjänst- utan Sveriges alla huskatter också. En kastrering kostar inte många hundra kronor. Du får också en mindre stressad katt som febrilt måste försvara sitt revir och katten får samtidigt betydligt mindre revir och går inte lika långt.

Kunde vi bara börja kastrera huskatterna och id märka dem så höjer vi samtidigt dess status och tillslut kanske problemet med hemlösa katter i Sverige tillslut försvinner!


Vår utrustning

Här är vår utrustning för pälsvård o.s.v. Än så länge använder vi klosaxen till katterna på Holger, den är mycket mindre och smidigare och han har ändå så pass små klor nu. Sedan har vi kammar och borstar av olika slag, saxar, trimkniv men det bästa av allt- en Furminator! Jag skulle önska att alla som har pälsdjur använder en sån, det minimerar hårfällningen med 90% om man använder den med jämna mellanrum. Lätt den bästa investering jag någonsing gjort. På mina devon rexar gör den inte så stor skillnad med på Holger kommer det göra stor skillnad. Ett tag sedan så gjorde jag och syrran ett ryck på hennes ena Helig Birma jag tror vi lyckades få bort så mycket päls så det skulle räcka till en katt till! På bilden ser ni Furminatorn längst upp. Lägger också in ett klipp på en demonstration av instrumentet.


Holger 13 veckor

Nu är vår älskade Holger 13 veckor gammal och blir större och större för var dag som går. Efter en lång skotertur fick jag uvi och har varit hemma i veckan så jag och Holger fick en extra vecka ledigt tillsammans. Har inte blivit så många aktiviteter direkt men lite träning inne har vi sysslat med.

Sedan förra veckan har vi då som sagt åkt skoter, vi packade ner honom i en ryggsäck med filtar och grejer också hade jag honom på magen i den, och det gick jätte bra, han var inte alls brydd för skotern och somnade i ryggsäcken rätt snabbt. Så smidigt med en liten hund! Annat är det med stora kusinen Tore som är en schäfer, han trängs i knät med Frida och Simon på deras skoter:) Synd att vi inte tog några bilder på detta, han var sö söt i ryggsäcken!

Sedan har vi hunnit med att hälsa på pappa (morfar) på hans jobb och gått lite mer på stan och tränat olika miljöer. Det går så bra! Inkallningen fungerar mycket bättre trots störningar, men är ändå inte helt bra men det kommer.

Det som är lite jobbigt om vi går bland mycket folk är att alla vill hälsa på honom, och eftersom Cavalier King Charles Spaniel är en väldigt väldigt folkkär ras så gäller det att man visar att man inte får hälsa på precis alla man möter. Samma gäller vid hälsningceremonierna- jag säger till er alla nu som kommer och hälsar på oss- Vänligen hälsa lugnt och tyst på honom. Vänta gärna också tills ni har tagit av er skor och jackor innan ni hälsar. Han blir inte bara enormt glad vid besök, han blir också stressad och börjar istället att ha dragkamp med era byxben om han blir allt för eggad:)

Sedan kan jag passa på att berätta att Holger fått en till kusin, moster (Frida) har nämligen också köpt en valp nu på 10 veckor. Vera heter hon och är en Australian Shepherd- en riktigt pigg vallhund som Holger har lekt mycket med. Men det gäller att hålla koll och avbryta då det lätt blir för mycket med två valpar i den åldern som leker med varandra, speciellt när det är sådan storleksskillnad, blir lätt för mycket för dem. Dessutom måste man se upp med deras känsliga skelett och muskler. Vera är otroligt vacker, lägger ut bilder på henne inom kort!

Annars leker livet tycker Holger och börjar utforska mer och mer på egen hand, så vi gör mer ”indianövningar” som det kallas, när man gömmer sig för hunden så den inser att det är den själv som måste hålla koll på husse/matte så inte han/hon försvinner! Det lönar sig mycket bra!

Rumsrenheten går bättre och det händer mycket sällan olyckor, han vet precis att ute kissar och bajsar jag men han kan inte säga till att han vill gå ut. Så det vill till sig att vi tar ut honom i tid. Men det märks att han ändå förstår för han kan hålla sig bra länge verkar det som, ibland kissar han jätte länge och man förstår att han måste ha varit jätte kissnödig!

Vi Älskar Dig Holger . Tack För Att Du Berikar Vårt Liv.


Holger 12 veckor

Idag fyller lill-ponken 12 veckor och vi gjorde ett besök hos veterinären för återvaccination samt kontroll av hjärtat. Gissa vad?! Han är frisk! Blåsljudet var i princip borta, bara ett litet ljud kvar som veterinären var säker på skulle växa igen. Var Holger pigg så räckte det med att kontrollera hjärtat igen om ett år vid nästa vaccination. Mammas och pappas bebis är frisk!!

Nu ligger han i mitt knä och snusar så sött, blev nog trött efter besöket hos veterinären. Jag såg till att komma dit 20 minuter innan så vi hade tid att bara sitta och titta på alla djur och träna passivitet, han är så fantastiskt duktig och hade fokus på mig trots en Finnspets som skällde och en Jämthund som morrade tillbaka. Väl inne så tyckte Holger det var så roligt och han fick massa godis. Men sprutan var inte alls rolig, oj oj vad han skrek! Jag tror hela djursjukhuset hörde honom! Men så mycket godis och beröm han fick sen, det ska vara roligt att gå till veterinären:)

Holger är inte alls lika ”bitig” längre, nu kan man klappa mycket innan han börjar bita, det lönar sig bra att ignorera bitande och istället ge en leksak eller bara sluta klappa. En del valpar lyssnar säkert på Nej men Holger kan bara bli mer eggad av det, speciellt om han får tag i byxbenet och det är dragkamp på gång!

Det är så fantastiskt hur busig han är och hur mycket han gillar dragkamp, detta kommer jag definitivt underhålla. (Dock inte byxbenen) Det är så synd att så många inte vill leka och ha dragkamp med sin hund, jag säger att det är nyckeln till en framgångsrik och god kontakt- utan lek, hur rolig och intressant är man då som matte/husse? Hunden lär med all sannorliket hellre leka med en annan hund än dig och så skulle iaf inte jag vilja ha det:)

Nä, mycket lek och skojig och positiv inlärning ska det vara! Holger ska tycka att jag är roligast i hela världen.

Titta så stor grabben nu har blivit.


Holgers matplats

Titta så söt matplats han har, skålarna är aningens stora men han växer i dem!


Basement cat…is coming for you


Holger 11 veckor

I torsdags fyllde Holger 11 veckor, på hans 12 veckors dag ska vi till veterinären för andra vaccination samt koll av hjärtat och hans blåsljud. Nu hoppas vi verkligen att han inte har blåsljudet kvar. Verkligen. Är det kvar så kommer vi måsta åka till Uppsala för att göra en närmare koll exakt varför han har blåsljudet. Det här är inte klokt det.

Vi fortsätter i samma takt som tidigare, kontaktövningar (som verkligen går bra), följsamhet, miljöträningar och socialiceringsövningar och sitt, stanna, inkallning och sen har han lärt sig att klappa händerna (tassarna)

Igår fyllde jag år och vi hade lilla Axel på besök- gissa om han ÄLSKAR barn!?:) det är så roligt att se hur han följer Axel och riktigt väntar på att något spännade ska hända. Nu visade det också prov på hur intressant Holger tycker att jag är för han kan busa för fullt med Axel men så snart jag ropar så tvekar han inte att komma direkt!

Kiona börjar tycka att Holger är lite spännande, hon har inte alls samma reaktion som väntat, hon kan följa Holger och ibland ser man hur hon riktigt lurar på honom. Holger gillar henne också men håller sig ändå på tasslängds avstånd om han skulle få sig en snyting. Vi trodde att Kiona mest skull gömma sig första tiden men nej hon är riktigt kaxig!

Leyla däremot är ett annat kapitel, hon är verkligen livrädd för Holger och när hon är rädd och springer så tycker Holger är det är ännu roligare att jaga och så är den onda cirkeln igång. Kiona stannar iaf om Holger springer efter henne, men Leyla är inte lika smart ännu. Men jag är rätt säker på att det kommer bli mycket bättre bara Holger vuxit upp lite och blivit lite lugnare.

Jag kan fortfarande inte fatta att jag har en hund! Ibland vattnas mina ögon när jag tittar på hela min fulländande familj! ”Tänk så lyckliga vi är” säger jag o Anders ofta till varandra, och tänk att vi har en hund, tänk att vi är hundägare nu!