Vår vardag

En valps vardag är oftast nog stimulerande för dem med alla dofter och påhitt de har för sig. Men vi kan inte hålla oss från att träna och göra övningar ändå, det är så otroligt viktigt att verkligen ta till vara på valptiden när valpen är lättpåverkad och ”oförstörd”.

Såklart lär vi honom vardagshyfs, han får inte bita på otillåtna saker, inte gå in i ett av rummen där vi har alla kläder och kattlådorna, inte vara i soffan eller sängen, inte jaga byxben och inte jaga katter. Allt går bra och han lär sig snabbt!

Jag började med att lära honom lättare nej-övningar genom att lägga en godbit (jag använder hans egna foder, det är minst lika gott) framför honom och sedan säga nej när han försöker ta den och samtidigt stoppa honom från att nå den, tex lägga handen över godbiten eller buffa honom lätt i sidan. Tillslut fattade han vinkeln och han fick den inte förrän han satt sig ner.

En annan nej- övning var att stoppa honom från att gå in i rummet där vi har kläder och kattlådorna bara genom att skarpt säga nej när han försöker ta ett steg innanför tröskeln, och sedan såklart massor av beröm när vi är klara och han klarat det.

Vi gör även mycket kontaktövningar i form av ögonkontakt och följsamhet, det går också framåt. Det ska löna sig att titta på och ta kontakt med mig, det är mitt motto! Jag gillar inte tvång, hunden ska inte bli tvungad att göra något, han ska vilja göra det! Då får man en lydig och lycklig hund istället för en lydig och olycklig.

Vi har också tränat lite burövningar , det ska vara kul och löna sig att lägga sig självmant i buren. Buren ska förknippas med bra ting, så bilresorna blir enklare. Första turen i bilen- i buren gick kanon!! Så småningom funderar jag på bilbälte för hund men nu när han är lite så blir det bur.

Promenaderna är lite tråkigare, Holger gillar inte alls att vara ute när det är kallt. Fem minuter sedan kan han nästan skrika av kyla och springa upp på verandan och slicka sig om tassarna, då känner man sig elak, stackarn.

Därför är det inte jätte lätt att bli rumsren, men jag jobbar verkligen på att han ska tycka att det är jätte spännande ute genom att låtsas hitta favoritleksaken i snön och leka lite eller ge mycket godbitar och låta honom söka dem, sakta framåt går det. Men han går inte självmant ut, icke.

Att få i honom mat har också varit ett kapitel för sig, från början åt han bara om man matade honom en bit i taget, därefter lyckades jag få honom att äta om jag lade en bit åt gången framför honom på golvet, därefter om jag spred ut dem runt matskålen, nu äter han faktiskt från matskålen, om än lite åt gången så mat- tiderna blir inte så punktliga som jag önskat. Ibland blandar jag fodret i vatten så de mjuknar, andra gången i ljummen fil och tredje låter jag de svälla i liten del vatten och liiiite gelè från kattmaten, jag vet det låter korkat men gelèn är ändå i princip vatten och han äter mycket hellre då.

Nu är det dags för lill sprätten att vakna och hinna vara vaken en timma innan det är läggdags!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: