Baloma och Bella har flyttat

Ja, äntligen har sötnosarna fått ett nytt hem- TILLSAMMANS dessutom!

De bor nu hos ett par i Stavre (en bit utanför Gällö) Än så länge är de lite tillbakadragna men de har visst lyckats klappa Baloma ett par gånger, vilket låter bra! Ska ringa en gång till innan vi far och höra så allt går bra.

Tomt är det hemma också. Inte alls van att det bara är Leyla och Kiona som slåss om uppmärksamheten, visserligen har Kiona blivit så busig igen så man tror att vi har tio katter hemma men ändå… jag lär nog ändå sitta med ett par hemlösa katter snart igen misstänker jag.

Det är alltid så roligt att få fixa och dona innan en katt flyttar! Fixa med papper, skötselråd, broschyrer, leksaker, kattmat, bilder o.s.v. Jag känner också att jag samtidigt visar att ”såhär bör det gå till- även med huskatter”

Dagen innan de flyttade var Anders tvungen att skjutsa in Baloma till veterinären då jag tyckte att kastreringssåret var onormalt svullet. Det såg inte irriterat ut men det var helt klart något onormalt. Veterinären ville kika på henne och jag jobbade så Anders fick köra in henne. Men det var inget att oroa sig för och för att lugna mig hade hon satt in en antibiotika kur, så det var helt ok att Baloma fick flytta ändå under förutsättning att de håller lite koll på såret och ger henne antibiotikan.

När paret väl var hos oss hade vi lite problem att få in Baloma i transportburen. Hon kände helt klart på sig att det var något som inte var ok. Hon minns väl förra gången hon självmant gick in i buren och fick flytta till en barnfamilj (hon fick flytta ifrån dem dagen efter då dom ångrat sig) så hon minns nog att man inte ska kliva in i en bur bara sådär. Men tillslut lyckades jag få tag i henne:) Bella satt redan i buren så henne var det inga problem med.

Eftersom Bella fick åka i en av våra burar så kommer vi att åka och hämta den sen och då samtidigt få träffa dem igen! Längtar!

Kan också passa på att uppdatera att Bella (mammakatt) har blivit riktigt gosig och stryker sig mot allt och hon har vid några tillfällen varit så gosig att hon strykt sig mot mina ben! Hon blir så kollrutt att hon nästan inte vet vad hon ska ta sig till, rullar på golvet och jamar och myser när vi pratar med henne. Men det går inte riktigt att klappa henne ännu, mer än lite på huvudet när hon ligger ner. Men med tanke på hennes framsteg är det nog bara en tidsfråga innan hon går att klappa. Allt detta hände efter att hon kastrerades.

Så då säger väl jag bara hej då mina små hjärtan, lycka till i livet och vi ses snart igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: